Medfräsning

Med- eller motgång – den frågan uppstår vid varje fräsning. Det korta svaret för verkstaden: Så fort du styr ” arbetsstycke ” för hand ska du fräsa i motgång. Fräsning i medgång hör hemma på maskiner med mekanisk matning – framför allt CNC-maskiner. Här förklarar vi steg för steg varför det är så och hur du ändå kan få kanter utan utdragningsmärken vid fräsning i motgång.

Innehållsförteckning

Skillnaden mellan medurs och moturs

Det avgörande är i vilken riktning skäreggen rör sig vid skärpunkten i förhållande till arbetsstycke .

Vid medursfräsning roterar skäret i samma riktning som matningen. Spånan börjar tjock och tunnas ut till noll vid skärets utgång – skäret går omedelbart in i träet och skär från första stund.

Vid motursfräsning roterar skäret mot matningsriktningen. Spånan börjar på noll och blir tjockare mot utgången – skäret glider en kort stund över ytan innan det griper tag.

Det är denna spånbildning som ligger till grund för alla för- och nackdelar med de båda metoderna. Och i takt med skärriktningen ändras även riktningen på krafterna på arbetsstycke – vilket i slutändan avgör säkerhetsfrågan.

Fördelarna med medursfräsning: kantskärpa och livslängd

Rent skärtekniskt har medursfräsning fördelen:

Renare fräskant. Eftersom spånan tunnas ut till noll flisar materialet sällan ur vid snittets slut. Kanten blir slätare än vid motursfräsning.

Längre livslängd för skären. Vid motursfräsning måste skäret gå igenom en friktionsfas vid varje tandgrepp: vid noll i spåntjocklek glider det under tryck över träet innan det griper tag. Denna friktion genererar värme och stödfasförslitning. Vid medursfräsning slipper du detta – skäret skär direkt och förblir vasst längre.

Mindre värme i ” arbetsstycke ”. Spår efter brännmärken och utspridda spån förekommer mer sällan.

Därför är synkronfräsning på CNC-bearbetningscentra standardstrategin, och även kontinuerliga maskiner använder den där kanten kräver det. Där håller maskinen arbetsstycke utan spel – och just denna förutsättning saknas på fräsbord, på bordsfräs och på den manuella överfräsen.

Varför moturs ändå gäller vid manuell matning

Vid synkron drift verkar skärkraften i matningsriktningen. Verktyget drar alltså aktivt arbetsstycke mot sig – experter talar om självindragning. Med en fräs som roterar med 6 000 till 24 000 varv per minut sker detta snabbare än du hinner reagera: arbetsstycke rycks ur handen, accelererar och kan slungas iväg. I värsta fall dras dina händer med i riktning mot verktyget.

Vid motrotation är det tvärtom: Skärkraften verkar mot din skjuvriktning. Du trycker arbetsstycke mot fräsens motstånd, känner skäret i handen och behåller kontrollen. Just därför är kontroll av rotationsriktningen före arbetsstart en av grundreglerna från yrkesförbundet för trä och metall (BGHM) på bordsfräs : Arbetet utförs i motrotation.

En aspekt underskattas ofta i detta sammanhang: Även en matningsanordning räknas som manuell matning – precis som matningssliden. De tre rullarna skjuter visserligen arbetsstycke, men du kan fortfarande nå det roterande verktyget. Mekanisk matning föreligger först när maskinen håller fast arbetsstycke och det inte går att nå verktyget medan det roterar. En matningsanordning ger alltså inte rätt till synkronfräsning – den förbättrar istället styrningen av arbetsstycket vid motgående rörelse.

När medursfräsning är tillåtet

Medursfräsning i trä är tillåtet och meningsfullt när tre villkor är uppfyllda:

  1. Mekanisk matning: Maskinen håller fast och styr arbetsstycke, vilket gör det omöjligt att komma åt det roterande verktyget – till exempel CNC-bearbetningscenter, urfräsningsautomat, dubbeländprofilerare.
  2. Lämpligt verktyg: godkänt för mekanisk matning – kännetecknas av märkningen "MEC" eller "Mech. Vorschub" – och används inom angivet maxvarvtal.
  3. Skydd mot utslungade delar: separerande skyddsanordningar som håller kvar arbetsstycken och brottstycken på ett säkert sätt – på genommatningsmaskiner till exempel en tunnelformad kåpa.

På CNC är medfräsning därför det normala – där får du full nytta av fördelarna vad gäller kantkvalitet och livslängd.

Så fräser du rent vid motursfräsning

Det vanligaste motargumentet mot motfräsning är flisiga kanter. Dem får du ordning på även utan medfräsning:

  • Använd vassa skär. Slöa skär pressar sönder fibrerna i stället för att skära dem – den primära orsaken till flisiga kanter.
  • Dela upp skärdjupet. Ta bort materialet i två eller tre omgångar och lämna kvar ungefär 0,5 till 1 mm för sista omgången. Den tunna finskärningsspånan ger knappast några flisor.
  • Observera fiberriktningen. Fräs med fiberriktningen där det är möjligt; på ändträkanter arbetar du tvärs först och sedan längs, så att långkanten tar bort tvärkantens flisor igen.
  • Mata fram jämnt. För långsam matning skapar brännmärken, för snabb matning skapar vibrationsemblem och flisor. Ett provbit visar dig rätt tempo.
  • arbetsstycke bearbeta säkert. Verktygsskydd, tryckhjälpmedel och en genomgående anhåll ingår vid varje fräsning; korta arbetsstycken placeras i spännlådan.

Kort sagt

Fräsning i samma riktning ger ett renare snitt och skonar skärkanterna – men dessa krav uppfylls endast av en maskin med mekanisk matning och skyddsanordningar. Med en ” fräsbord ”, en ” bordsfräs ” och en handhållen överfräs kan du fräsa i motgående riktning, även med matningsanordning. Kantkvaliteten uppnår du där genom vassa skär, uppdelad matning och en tunn slutspån. På så sätt arbetar du säkert – och resultatet behöver inte skämmas för något fräsning i samma riktning.

Och om du vill placera in löpriktningen i det stora hela: Översikten över fräsningsmetoderna visar hur motfräsning och medfräsning hänger ihop med planfräsning, profilfräsning och de övriga metoderna.


Det här området saknar innehåll för tillfället. Lägg till innehåll i det här området via sidofältet.